Björn af Kleens kapitel i Expressen

Citat

”Dokusåpamakarna på kommersiella tv-bolag har ägnat betydande delar av nollnolltalet åt att leta efter förfallna kåkar och förfallna människor att renovera. Men Anna Skipper, Blossom Tainton, Martin Timell och de andra tv-kändisarna är amatörer jämfört med Fredrik Reinfeldt. Han gjorde om ett helt parti.”

”Madonna, Magnus Uggla och Michael Jackson fyllde femtio medan Bruce Springsteen blåste ut sextio ljus på sin tårta. Och den ständige rock’n’roll-ikonen Keith Richards ramlade från en palm rakt ner i pensionsåldern. Nollnolltalet var decenniet då vi alla blev äldre.”

”Boken var nollnolltalets främsta modeaccessoar. Den eleganta polityren av bildning var kanske decenniets mest trenddefinierande stil.”

”Svensk fotboll låg plötsligt på Stureplan, svensk fotboll var plötsligt en tjuvarnas marknad där stekare, rufflare och Snabba Cash-figurer plundrade de föreningskassor som mödosamt fyllts av bingolottosäljande juniorer.”

”Inredningshetsen och flumhungern förenades i en av decenniets mest bisarra masspsykoser: blindheten inför den totala tomheten i fengshui.”

”Den högkonjunktur som kulminerade i mitten av decenniet möjliggjorde skapandet av detta fantastiska låtsassamhälle, där invandrare, adel, riktiga prinsessor och prinsar, modebrudar från Mariestad och stekiga pensionärer i tofsloafers från Gärdet kunde mötas.”

“Hade sjuttiotalsmänniskan, foträt och växtfärgad mitt i glittret, trott sig vara i skärselden? Förmodligen. Nollnolltalet var decenniet då lyx blev folkligt.”

”Obamas valkampanj som blev den längsta, dyraste, mest intensiva och hårdast mediebevakade i USA:s historia – gick ut på att förmedla budskapet: jag är inte Bush, jag är inte det förflutna, jag är framtiden.”

30/12, 2009

Björn af Kleens kapitel i Expressen

af Kleen_hog

Igår publicerades ett utdrag ur Björn af Kleens kapitel i Noll Noll på Expressens kultursida. Kapitlet har hamnat i kategorin “Kändiskultur”, men avhandlar i princip den kändiskultur som under decenniet utvecklades på Stureplan:

“Den högkonjunktur som kulminerade i mitten av decenniet möjliggjorde skapandet av detta fantastiska låtsassamhälle där invandrare, adel, riktiga prinsessor och prinsar, modebrudar från Mariestad och stekiga pensionärer i tofsloafers från Gärdet kunde mötas och kommunicera – just eftersom alla förstod språket. Det var hårt och hierarkiskt, på det sätt som småstäder med sina klara och utmejslade roller är.

Lyxkulturen landade som ett sekulärt trossystem i ett decennium som ifrågasatt etablerade hierarkier och auktoriteter. Lyxkulturen kom utrustad med egen ikonografi. Med nedflugna änglar och materialiserade demoner. Den sträckte sig över hela västvärlden, men Stureplan blev ett av bönehusen.”

Dela: