Intervju med Andreas Ekström

Författaren och journalisten Andreas Ekström har skrivit bokens kapitel om familjelivets utveckling under nollnolltalet, socialt, politiskt, kulturellt. Ekström är bland annat författare till boken Hemliga pappan, och skriver nu en bok om Google. Han menar att familjeprojektet har genomgått stora förändringar på nollnolltalet, inte minst pappornas roll.

Du menar i ditt kapitel att papparollen har utvecklats mycket under nollnolltalet. Varför, och på vilket sätt?
– Pappor och mammor har blivit likvärdiga föräldrar. Det finns väldigt stor acceptans för att en pappa som vill ta halva föräldraledigheten också får göra det utan gnissel från arbetsgivaren – eller från sin fru. Det är en politisk process som känns långsam men som i ett historiskt perspektiv faktiskt är en revolution. 

Hur var en typisk nollnoll-pappa?
– Som en nollnoll-mamma, det vill säga projektorienterad, välinformerad och närvarande, och en förälder som gärna tog med barnen överallt. På åttiotalet hade vi barnvakt. Nu går barnen på samma fester som föräldrarna.

Hur blir tiotalets pappa?
– Gradvis ännu mer politiskt medveten. Han inser att en stor del av förklaringen till varför kvinnor fortfarande har sämre löner än män, ungefär 91 procent av männens lön i snitt för samma jobb vill jag minnas, är att män och kvinnor inte har delat ansvaret för hem och familj lika. Dessutom tror jag att han inser det som borde vara självklart: En stark och nära relation till barnen när de är riktigt små är en förutsättning för en stark och nära relation till dem när de är stora. 

Det har under decenniet pågått en debatt om en backlash för feminismen och jämställdhetsprojektet, går inte det på tvärs med den tes du driver?
– Det finns kanske en backlash, men den är väl ungefär som börsbubblan runt dotcom-bolagen år 2000. Det går upp, så går det ner, sedan går det upp, upp, upp. Så blir det med detta också. Det är en intensiv förändringstid. Ibland kommer vi ta två steg framåt och ett steg bakåt innan vi tar fem stora kliv framåt igen. 

Föräldraskapet utvecklades under nollnolltalet till en urban cool livsstil, hur blev det så?
– En rad samverkande faktorer. En viktig förklaring var att de outtalade kraven på oss som människor har blivit högre över hela linjen. Samtidigt har vi en generation nya föräldrar som inte är jättebra på att avstå något, offra något, eller på att sätta sig själv i andra rummet. Alltså måste man intala sig själv att det är detta som jag gör just nu som jag verkligen vill göra mest av allt. Projekt föräldraskapet är mitt mål med tillvaron nu. Man sorterar in det i ett slags karriär- eller yrkesfack i huvudet. 

Vad ser du som den mest betydande förändringen inom familjepolitiken under decenniet?
– Tyskland gick från sex veckors total föräldraledighet till ett år. I ett enda steg. Och det har fungerat. Man ska inte vara rädd för drastiska reformer om det finns stöd för dem. 

Curlingföräldern har diskuterats mycket under nollnolltalet, tycker du det ligger något i de risker som målas upp?
– Ja. Något av det viktigaste man kan lära sitt barn är att man inte är en serviceinstans som enbart finns till för barnet, utan att man är en människa med egna önskemål och idéer. Steg ett i respekt-träningen… 

Om du ska spana framåt, hur blir barnen födda på nollnolltalet?
– Miljömedvetna, entreprenörstänkande och, tyvärr, mer klassåtskilda än på länge. De ekonomiska och kulturella klyftorna ökar, och de gemensamma formande ytorna – de stora massmedierna, de statliga generella lösningarna – trängs tillbaka. Det får förmodligen viss betydelse för vilka vi blir som människor.