Idag recenseras Noll Noll på en helsida i Svenska Dagbladet av Fredrik Hertzberg. Han skriver bland annat att:

“Det är förvisso underhållande och givande, det senare kanske mest för dem som minst skulle vänta sig det. Poängen är nämligen att vi alla är präglade av vår tid vare sig vi vill det eller inte, och den som minst inser det torde få de största aha-upplevelserna av “Noll Noll”. I våra självförverkliganden är vi ofta som mest marionettlika.

Klas Ekman visar i ”Själv är bäst” att också i våra mest privata hänsyn om kropp och själ styrs vi utifrån. Kjell Häglund visar att det som vi tror är vår personliga stil och smak, det bara decenniets allmänna trender; och när vi plötsligt blir rädda för villainbrott och installerar larm är det något som sker helt utan orsak, men på bred front och samtidigt.”

I dagens DN siar jag tillsammans med Karolina Ramkvist och Fredrik Strage om tiotalet kultur. Artikeln går att läsa här.

Om samma ämne diskuterade jag i P1 Morgon förra veckan tillsammans med Dominika Pecynski. Lyssna här!

Fredrik Thorén skriver såhär om boken i Blekinge läns tidning:

“I de senaste veckornas koma av obligatoriska decenniesammanfattningar på bloggar och tidningar, speciellt inom nöjesvärlden, är den här boken den mest ambitiösa och kanske den enda ni behöver. Det bästa är att nästan alla kapitel bildar en smått ofrivillig tes av vad som komma skall, oftast en motrörelse, och blir till en framtidsspaning baserat på historia.”

Waldemar Ingdahl skriver om boken i Östgöta Correnspondenten:

“Skribenterna är skickliga och insatta på sina respektive områden och läsningen är underhållande och informativ.”

Ni kan även lyssna på Sveriges Radio International om boken här.

Expressen publicerar idag en bra recension av Noll Noll. Rebecka Åhlund skriver:

“De senaste månaderna har vi vadat upp hit i listor och sammandrag. Men ska du bara läsa en enda svensk sammanfattning av de senaste tio åren – även om decenniet i någon mån, som Tobias Nielsén skriver i sitt efterord, kan sägas ha börjat först den 11 september 2001 – så räcker det med den här.”

“Girigheten fanns i den lokala butiken såväl som i styrelserummen. Under nollnolltalet tycktes var och varannan chef för våra företag, fonder och banker plundra sina egna kassor. Det är inte fel med goda bonussystem, men incitamenten blir verkningslösa om de tas för givna redan från början. Och såväl företag som privatpersoner fortsatte att investera och konsumera utan känsla för bäraktighet. Kring detta upprättades generösa lånesystem som rentav uppmuntrade girighet, system som sedermera underminerade vår ekonomi.

I Köpenhamn var det girigheten som satte stopp för ett nytt klimatavtal, framför allt i-ländernas krampaktiga grepp om sin ohållbara livsstil. Vi är ännu inte redo att ge upp något, allra minst till någon annan.”

Författaren och journalisten Andreas Ekström har skrivit bokens kapitel om familjelivets utveckling under nollnolltalet, socialt, politiskt, kulturellt. Ekström är bland annat författare till boken Hemliga pappan, och skriver nu en bok om Google. Han menar att familjeprojektet har genomgått stora förändringar på nollnolltalet, inte minst pappornas roll.

Du menar i ditt kapitel att papparollen har utvecklats mycket under nollnolltalet. Varför, och på vilket sätt?
– Pappor och mammor har blivit likvärdiga föräldrar. Det finns väldigt stor acceptans för att en pappa som vill ta halva föräldraledigheten också får göra det utan gnissel från arbetsgivaren – eller från sin fru. Det är en politisk process som känns långsam men som i ett historiskt perspektiv faktiskt är en revolution. 

Hur var en typisk nollnoll-pappa?
– Som en nollnoll-mamma, det vill säga projektorienterad, välinformerad och närvarande, och en förälder som gärna tog med barnen överallt. På åttiotalet hade vi barnvakt. Nu går barnen på samma fester som föräldrarna.

Hur blir tiotalets pappa?
– Gradvis ännu mer politiskt medveten. Han inser att en stor del av förklaringen till varför kvinnor fortfarande har sämre löner än män, ungefär 91 procent av männens lön i snitt för samma jobb vill jag minnas, är att män och kvinnor inte har delat ansvaret för hem och familj lika. Dessutom tror jag att han inser det som borde vara självklart: En stark och nära relation till barnen när de är riktigt små är en förutsättning för en stark och nära relation till dem när de är stora. 

Det har under decenniet pågått en debatt om en backlash för feminismen och jämställdhetsprojektet, går inte det på tvärs med den tes du driver?
– Det finns kanske en backlash, men den är väl ungefär som börsbubblan runt dotcom-bolagen år 2000. Det går upp, så går det ner, sedan går det upp, upp, upp. Så blir det med detta också. Det är en intensiv förändringstid. Ibland kommer vi ta två steg framåt och ett steg bakåt innan vi tar fem stora kliv framåt igen. 

Föräldraskapet utvecklades under nollnolltalet till en urban cool livsstil, hur blev det så?
– En rad samverkande faktorer. En viktig förklaring var att de outtalade kraven på oss som människor har blivit högre över hela linjen. Samtidigt har vi en generation nya föräldrar som inte är jättebra på att avstå något, offra något, eller på att sätta sig själv i andra rummet. Alltså måste man intala sig själv att det är detta som jag gör just nu som jag verkligen vill göra mest av allt. Projekt föräldraskapet är mitt mål med tillvaron nu. Man sorterar in det i ett slags karriär- eller yrkesfack i huvudet. 

Vad ser du som den mest betydande förändringen inom familjepolitiken under decenniet?
– Tyskland gick från sex veckors total föräldraledighet till ett år. I ett enda steg. Och det har fungerat. Man ska inte vara rädd för drastiska reformer om det finns stöd för dem. 

Curlingföräldern har diskuterats mycket under nollnolltalet, tycker du det ligger något i de risker som målas upp?
– Ja. Något av det viktigaste man kan lära sitt barn är att man inte är en serviceinstans som enbart finns till för barnet, utan att man är en människa med egna önskemål och idéer. Steg ett i respekt-träningen… 

Om du ska spana framåt, hur blir barnen födda på nollnolltalet?
– Miljömedvetna, entreprenörstänkande och, tyvärr, mer klassåtskilda än på länge. De ekonomiska och kulturella klyftorna ökar, och de gemensamma formande ytorna – de stora massmedierna, de statliga generella lösningarna – trängs tillbaka. Det får förmodligen viss betydelse för vilka vi blir som människor.

Igår publicerades ett utdrag ur Björn af Kleens kapitel i Noll Noll på Expressens kultursida. Kapitlet har hamnat i kategorin “Kändiskultur”, men avhandlar i princip den kändiskultur som under decenniet utvecklades på Stureplan:

“Den högkonjunktur som kulminerade i mitten av decenniet möjliggjorde skapandet av detta fantastiska låtsassamhälle där invandrare, adel, riktiga prinsessor och prinsar, modebrudar från Mariestad och stekiga pensionärer i tofsloafers från Gärdet kunde mötas och kommunicera – just eftersom alla förstod språket. Det var hårt och hierarkiskt, på det sätt som småstäder med sina klara och utmejslade roller är.

Lyxkulturen landade som ett sekulärt trossystem i ett decennium som ifrågasatt etablerade hierarkier och auktoriteter. Lyxkulturen kom utrustad med egen ikonografi. Med nedflugna änglar och materialiserade demoner. Den sträckte sig över hela västvärlden, men Stureplan blev ett av bönehusen.”

Hufvudstadsbladets kulturchef Philip Teir skriver idag en längre anmälning/recension om Noll Noll och konstaterar bland annat att “00-talet måste summeras som decenniet då vi satt oändligt mycket framför datorn” och att det var ett decennium vi kulturellt skulle sakna om vi var utan det. Annars är det Andreas Ekström kapitel om familjen, Ann-Helen Meyer von Bremers text om mat och Annina Rabes om litteratur som Teir fastnar mest för. Läs hela texten här.

“Tobias Linderoth, då 27, tittade stint på reportern och sa utan att tveka: “Jag har sagt till min fru att jag kommer att vara med under förlossningen, och det kommer jag att vara också.”
Jag höll på att börja lipa i rena lyckan. Det han sa och gjorde för föräldrajämställdheten i det ögonblicket kan inte överskattas: Han lyckades i sin person, med en enda mening, förena ett gammalt mansideal och ett nytt. Ansvar och kärlek. Styrka och mjukaste mjuka.”